ORDLISTA

Vissa alla / Dölj alla

AMORF

Formlös kropp vars molekyler är regellöst ordnade

BAKSLAG

En naturlig spricka i ett bergparti bakom pallens öppna framsida.

BLÄSTRAD

Kallas även sandblästrad. En småknottrig yta, som åstadkommes genom att en speciell blästersand blåses mot stenen med tryckluft. Lämpar sig bäst på kvartsit på grund av dess korniga struktur. På graniten blir ytan matt och utan lyster.

BLÄSTRING

Besprutning av stora ytor med aluminiumoxid eller kiselkarbid som drivs ut ur ett munstycke med komprimerad luft under högt tryck.

BORRSÖM

Är flera i linje placerade borrhål med varierande avstånd mellan hålen

BOTTENSLAG

En naturlig spricka i ett bergparti som ligger mer eller mindre horisontellt under en pall.

DIAMANT

Kristalliserat kol, det hårdaste av alla mineralier. Den är i regel färglös. P.g.a. sin hårdhet används diamant till glas-skärning och till kronan på bergborrar.

DJUPBERGART

En bergart med grov kristallinisk struktur. Den har uppkommit genom att magma stelnat på stort djup och under högt tryck utan att nå jordytan. Mineralkristallerna har därigenom blivit stora.

EROSION

Erosion uppkommer bl.a. när vatten tillsammans med grus, sand och dylikt gräver ur berget. Resultatet kan med tiden bli en djup dal.

ERUPTIVA BERGARTER

Sammanfattande namn för bergarter som bildats av smältor som stelnat i jordskorpan eller på jordytan.

FINSLIPAD

Slät ej speglande yta.

FLAMMAD

Kallas även bränd eller rustik. Bearbetningen innebär att kristallerna i stenens ytskickt spjälkar loss vid en temperaturchock som åstadkommes med en låga. Ytan blir småvågig med fria kristallytor och påminner om klovyta hos skiffer. Utföres endast på stensorter som innehåller kvarts, d.v.s. ej på s.k. svarta graniter.

FOSSIL

Förstelnade rester av djur och växter.

FÄLTSPAT

Gemensamt namn på en grupp mineral. Fältspat är det vanligaste av alla mineralier. Över hälften av jordskorpan består av fältspat. Kalifältspat, kaliumaluminiumsilikat, är ofta röd, övriga fältspattyper är oftast helt vita.

FÖRKASTNING

Uppstår då två angränsande delar av jordskorpan förskjuts i förhållande till varandra utefter de branta skiljande ytorna.

GEOLOGI

Läran om vår jord, dess uppkomst, utveckling, byggnad och de krafter som omdanar den.

GNEJS

Har huvudsakligen samma sammansättning som granit, men är förskiffrad. Gnejs är vår vanligaste bergart.

GRAFIT

Ett mjukt metallglänsande kol. Används tillsammans med eldfast lera till blyertspennor och deglar.

GRANIT

Den vanligaste eruptiva bergarten. Granit består av fältspat, kvarts och vanligen något glimmer. Dessutom finns även andra mineralier i ytterst små mängder.

HORTS

Ett parti som står kvar som ett berg mellan två förkastningssprickor. Exempel på hortsbildningar i Sverige är Kolmården, Omberg och de skånska åsarna.

HÅRDSTEN OCH LÖSSTEN

Med hänsyn till stenens brytnings- och bearbetningsegenskaper användes inom stenindustrin begreppen hårdsten och lössten. Till hårdstenen hänföres granit och granitliknande bergarter (även hård sandsten) och till lössten kalksten; marmor och andrs ” lösa ” bergarter.

KALKSTEN

Organogen bergart som uppkommit genom att skal och andra kalkrika delar av djur anhopats och stelnat. Används i stor utsträckning till byggnadssten, samt för bränning till jordbruks- och byggnadsändamål.

KANALSÖM

Är en borrsöm, där hålen placeras omedelbart intill varandra, varigenom en kanal uppstår och blocket friläggs mot bergväggen. Metoden användes framförallt i marmorbrotten.

KANJON

En erosionsdal. Mest berömd är Coloradoflodens stora kanjon där floden grävt ner sig nära 2.000 meter i den fasta berggrunden.

KARAT

Ädelstenars vikt anges i karat. En karat omfattar 1/5 gram eller 200 milligram.

KEMISKA SEDIMENT

Kemiska sediment har bildats genom kristallisation i hav eller saltsjöar. De har indunstat och salter har kristalliserats ut.

KILSÖM

Är borrsöm av varierande djup och med varierande avstånd mellan hålen. I hålen nedslås kilar, ofta mellan två kilbleck, som överför kiltrycket till de önskade sprickytorna. Inom granitindustrin behöver kilsömmen ibland inte i egen tlig mening borras, utan kilhålen upptages med mejselverktyg.

KLINGSÅGAD

Slät yta med synliga ränder efter klingan som uppträder oregelbundet. Ersätter den tidigare använda grovslipade ytan.

KLOV

Är benämningen på den eller de riktningar i vilka en bergart har utpräglad klyvbarhet. Klyvbarheten betingas dels av mineralkornens orientering, dels av bergartens bildningssätt och är olika utbildad hos olika bergarter. Ofta är klyvbarheten mera framträdande i bestämd riktning. Detta gäller speciellt för skiffer och vissa kalkstenar, där tunna skivor kan kilas direkt ur brottet. Graniten tillhör de bergarter, som har klyvbarhet utbildad i flera riktningar.I regel förekommer här två mot varandra nära vinkelräta klov med sinsemellan något olika klyvegenskaper. Benämningen på dessa växlar inom olika stendistrikt. I Bohuslän t.ex talar man om svallkloven (svallen) och ståkloven (ståklyven, klyven). Av dessa är svallkloven oftast orienterad utefter horisontalplanet och ståkloven utefter vertikalplanet. Vid uttagning av block måste stenen klyvas i ännu en riktning, vinkelrätt mot de båda föregående. Denna riktning, i vilken stenen ej har någon naturlig klov, kallas borsten (tvären).

KONTAKTPNEUMATOLYTISKA MINERALPARAGENESER

Flytande eller gasformiga ämnen från den stelnade magman som själv avges till sidostenen.

KRISTALLOGRAFI

Läran om kristallerna, dess form och uppbyggnad.

KRITA

Lös kalksten som består av kalkskal från vissa små djur.

KRYSSHAMRAD

Kallas även gradhuggen eller gradad. Bearbetningen utföres med tryckluftsmaskin och verktyg ( krysstans ) med hårdmetalltänder. Kan utföras med olika grader (1-5) för olika ändamål. Verktyg med olika avstånd mellan tänderna ger de olika graderna. På byggnadssten användes huvudsakligen grad 3. De grövre graderna, 1 och 2, utföres endast på tjock sten med råkopp eller sågsad yta som utgångläge. De finare graderna, 4 och 5, användes mest vid huggning av ornament o dyl. o ch ytan kallas då även finhuggen.

Grad 1: Pottor intill 10 mm djup får förekomma. Utföres med krysshammare nr.1.
Grad 2: Pottor intill 5 mm djup får förekomma. Utföres med krysshammare nr.2.
Grad 3: Pottor får ej förekomma. Utföres med krysshammare nr.3.
Grad 4: Pottor får ej förekomma. Utföres med krysshammare nr.4.
Grad 5: Pottor får ej förekomma. Utföres med krysshammare nr.5.

KVARTS

Kiseldioxid. Vanlig kvarts är vattenklar eller mjölkvit till färgen. Den kan även vara rosaröd (rosenkvarts). Kvarts är en beståndsdel i granit och gnejs. Ren kvarts används i glasindustrin. Är kvartsens kristaller genomskinliga kallas den bergskristall. Är kristallerna violetta kallas den ametist och är de rökbruna kallas den röktopas.

LAMPROFYR

En gångbergart, rik på mörka mineralier, främst biotit.

LERSKIFFER

Lera som stelnat till bergart. De fina mineralkornen i lerpartiklarna har kittats samman i djupa eller lugna vatten. Används för taktäckning och griffeltavlor.

MAGMA

Bergarterna på mycket stora djup övergår i smält tillstånd, som kallas magma.Jordens inre del uppskattas ha en temperatur mellan

4.000-6.000°C.

MAGNETIT

En järnmalm. Namnaet härstammar från platsen Magnesia i Makedonien.

MARMOR

En kalkstensbergart, mestadels urkalksten, som är kornig eller kristallinisk. Den är bildad av sedimentkalksten genom inverkan av tryck och värme. Till följd av den kristalliniska strukturen ser brottytorna gnistrande ut. Stenen kan ha växlande färg beroende på inblandning av olika mineral som t.ex. serpentin.

MINERALOGI

Läran om det ämne, mineral, som jordskorpan består av.

NORMALSLIPAD

Kallas även golvslipad, Slät yta med obetydliga slipränder.

ORGANOGENA BERGARTER

Bergarter som bildats av organismer (växter och djur).

PALL

Är en del av berget, som begränsas av två närliggande bottnar. I regel har dessa bildats av slag. Pallarna ligger på varandra eller står bredvid varandra och har varierande tjocklek.

PERTROGRAFI

Läran om bergarterna.

POLERAD

Slät speglande yta. Glansen skall bestå även efter tvättning med eter.

RÅKOPP

Kallas även rå naturyta, på kvartsit och vissa gnejser klovyta. Obearbetad kil - eller klovyta med knölar, som får skjuta ut över murlivets ( fogarnas ) plan. Pottor under detta plan, borrpipor eller märken efter kilning får ej förekomma. Råkoppsytan utföres normalt med tillsatta kanter i samma plan. Utföres endast med tjock granit.

SANDSTEN

Har bildats av sammankittade rundade sandkorn. Dessa består mestadels av kvarts. Färgen kan vara vit, grå, gulaktig eller röd. Grå färg anger att den bildats i fuktigt klimat, röd att den bildats i torrt klimat. Den används mycket som byggnadssten.

SEDIMENTÄRA BERGARTER

Har i allmänhet bildats under vatten.När uppslammat material avsätter sig i vatten bildas ett sediment. Den löst skiktade massan kittas sedan samman till en sedimentär bergart. De indelas efter sitt uppkomstsätt i mekaniska, kemiska, organogena och vulkanogena sediment. De kallas även lagrade bergarter.

SERPENTIN

Ett vattenrikt magnesiumsilikat ofta innehållande järn.

SKJUTSÖM

är en borrsöm med ett avstånd av 30 - 100 cm mellan hålen. Hålen laddas med krut eller speciella rörladdningar och stenen lösgöres genom sprängning.

SLAG

Är naturliga sprickor i berget, som genomkorsar detta i två eller tre sinsemellan i huvudsak vinkelräta riktningar. Slagen är ej alltid parallella med stenens klov. De i stort sett horisontella slagen kallas bottenslag och de vertikala eller närmast vertikala, klyv- respektive borst- eller tvärslag. I marmor och kalksten kallas det slag som står bakom pallen (granitens klyvslag) för bakslag . Bottenslagets undre begränsningsyta kallas botten.

STENKOL

Stenkol är inte ren kol utan har växlande sammansättning. Det är bildat av växtlämningar.

STICK

Är oregelbundna, ofta osynliga sprickor i stenen.

SVARTMALM

Även kallat magnetisk järnmalm eller magnetit. Svartmalm är sveriges viktigaste järnmalm. Den kan teoretiskt innehålla 72,4% järn.

TVÄRSLAG

En naturlig spricka tvärs över en pall.

YTBERGARTER

Detta är bergarter med fin kristallinisk eller tät struktur. Tillkommer genom hastigt stelnad magma som ger små kristaller.